Jag brukar i vanliga fall inte svara på några kommentarer men i detta fallet gör jag ett undantag  

Givetvis är jag glad över alla kommentarer jag får.

Först o främst vill jag tacka. Självklart är det sant det du skriver. Vänner KAN vänta o SJÄLVKLART är mitt BÅDA mina barn nummer ett o kommer alltid vara det vad som än händer.

Mår mkt bättre nu...TACK  

Nu är Robban o hämtar Emil. Själv ska jag fixa till Minna...klä på henne nåt grannt som hon kan ha ikväll när vi snart sticker på 18 års kalas. Jag hoppas på att kvällen blir bra.

Kan även berätta att vi idag har börjat ge Minna tillägg. Kändes faktikst ganska bra. Jag känner ju på något vis att hon inte får i sig tillräckligt från mig. Vad gör man liksom inte??

Jag kommer dock fortsätta amma henne också. Tror att Emil kommer bli ganska glad också när han nu kan mata henne även han, för jag vet att han har sett fram emot detta  

Sen en till fördel. Jag kan lämna Robban ensam med henne ett par timmar medans jag gör annat som att åka in till stan eller nåt o ändå veta att hon får tillräckligt med mat. DET känns bra!!!

Kram så länge!!

Jag skrev innan idag på min FB status att trots att jag inte alltid tänker på det eller trots att jag inte alltid har tiden så fortsätter ändå folk att höra av sig till mig. Fastän jag fått barn. Sådan vänskap är guld värd.

Jag har valt att radera det inlägget...

Varför?? Jo, för det finns dom som tar illa vid sig. Tyvärr så är det så!! Men jag menar vartenda ord. Vänner som fortsätter höra av sig även när man själv inte gör det. Det är ÄKTA vänskap.

Dom som slutar höra av sig...det är trist. Det tycker jag. För INGENTING hindrar mig från att vara en vän bara för att ett litet barn har kommit i vägen för mig, för oss!!

Nog om detta...

Dagarna som gått, har varit väldigt lugna. Vi har mest varit hemma. Inte gjort nånting. Jag kan erkänna att jag känt mig ganska ledsen. Kanske är det just som jag skrev...vi har suttit inlåsta i en trång lgh. Det kan göra vem som helst deprimerad. Inte för att man måste hitta på nånting hela tiden eller varje dag. Snarare tvärtom. Men att sitta här i en trång trea...är INTE kul. Det kan jag intyga.

Jag vet egentligen inte varför man känner sig nere just nu...det bara blir så ibland.

Ikväll är vi bortbjudna på 18-års fest. Blir säkert hur bra o hur trevligt som helst. Men jag vet inte om jag känner för det...faktikst!! Inte likt mig...men jag känner mig nere som sagt...

Blir säkert bra i slutändan.

Något som däremot kommer muntra upp mig betydligt idag är att Emil äntligen kommer till mig ikväll. Det ser jag verkligen fram emot. På Söndag har han dessutom match. Tror det är mot Bjärnum, men är inte 100.

Funderar på att ta mig en Dusch...men har en gnällig Dotter o ta hand om också. Robban vet jag inte var han är. Han skulle köra en sväng...

Ha det så länge!!

Kram!!